I dag har jag träffat anordnare av Familjecentralens 10-års jubileum den 23 september. Jag har fått det hedersamma uppdraget att föreläsa för länets inbjudna  familjecentraler och olika barnorganisationer. Min föreläsning heter naturligtvis Det läkande i leken.

Se under fliken Familjecenter 10 år

Apropå Mirjams inlägg om frustration vill även jag ansluta till de frustrerades skara. Att ta strid för asylsökande barn rätt till liv och utveckling ger heller inte många pluspoäng eller visat intresse. Samhällets kanske minst intressanta barngrupp, de flesta av dem ska inte ens bli kvar i vårt land. Inte har deras föräldrar köpkraft heller! Men, betänk att även vårt lilla land igår i den globala världen, vi ska leva på samma jord  och eftersom forskning visar att barn som lärt sig lekkoden och kan tolka leksignaler faktiskt kan lösa konflikter utan att slåss. Den tidiga leken upplever de flesta spädbarn tillsammans med sina föräldrar men krig, flykt, svält och katastrofer kan förhindra lekutvecklingen. Då måste de drabbade barnen ges möjlighet till återhämtande  av leken som den viktigaste utvecklingsmöjligheten på annat håll. För vad denna brist på lekkunskap kan betyda i långa loppet borde vara av stort intresse för samhällsutvecklingen. ”Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.” Lek för livet och för freden!

Oj, vad vi har lekt idag! Min 3-åring, som nu blivit en 4-åring, lekte att hon var läkare som behandlade en baby. Det gjorde hon med omtanke. Kollade hjärtat och öronen. Sen fick babyn en spruta. Samtidigt i sin läkarroll var hon en upptagen husmor. Hon lämnade hastigt sin doktorsroll när det kokade över på spisen! Hon agerade ungefär som många av oss gör när vi både fixar middagsmaten och sköter andra sysslor. OJ, sa hon, när det kokade över.  Nån som känner igen sig? För att kunna leka ett tema måste barn sett eller hört lekämnet för att kunna att imitera. Härligt att se att hon njöt av leken, hon hade kul. Och det såg hennes pappa vilket är bra, då ser barnet att det är OK för pappa att flickan har roligt trots att familjen lever under stark psykisk press. Flickans rollek har verkligen utvecklats.

Pojkarnas lek var helt annorlunda. Efter snart 35 år som lekpedagog måste jag säga att flickors och pojkars lek skiljer sig åt. Men varför den gör det kan vi gräla vidare om. Naturligtvis spelar många faktorer in. I min roll, att hjälpa barn gestalta trauman de upplevt, har inte  könsrollsdebatten högsta prioritet!

Familjecenter 10 år

Lyssna på programmet på webben! www.sverigesradio.se klicka vidare via P1 och till korrespondenterna. ”Mitt” program sändes den 4 augusti kl. 15.03. Där fick jag berätta om hur jag arbetat med asylsökande barn, glädjeämnen och mindre roliga erfarenheter.

Maria Persson-Löfgren, en av Sveriges Radios utrikeskorrespondenter,  talar i P1 kl. 15-15.45 måndag-torsdag denna vecka. Hon har gjort intervjuer med flera av mina tillbakaskickade asylsökande barn. Bl.a. Ivan i Ryssland och Dijana i Kosovo.  Detta kommer hon att beröra i onsdagens program. Lyssna!