Det blev en blixtvisit i Malmö, men mötte en stor och lekintresserad grupp blivande pedagoger på Högskolan där. Nu är jag hem och packar om inför Stockholmskonferensen om traumatiserade flyktingar och deras barn.

Ibland behöver jag vila från allt svårt som händer runt oss. Skogen är ett bra ställe, i morse träffade jag 2 morgonpigga älgar. De tittade på mig men konstaterade att tant utan bössa och hund sannolikt var tämligen ofarlig. De lufsade in mot skogen. Här hemma har jag plockat fram säcken med solrosfrö, succé! Talgoxar, blåmesar, grönsiskor, rödhakar kom direkt. De passade på ta ett bad också eftersom fågelbadet står i närheten. Inte en enda av den ituskurna fallfrukten blir kvar, djuren delar broderligt. Rådjur och grävlingrana tar för sig. Det är dem väl unt!

En familj, mamma och hennes tre söner, ska utvisas till Eritrea efter tre år som asylsökande i Söderhamn. Jag fick informationen i går. Den yngste av pojkarna har varit min lekklient och alla pojkarna har varit med i Pojkprojektet. När mamman flydde kastades hon och de två yngsta pojkarna i fängelse i Libyen. Där satt de ett år. Skadorna av fängelsevistelsen blev både fysiska och psykiska, något som märkts mycket tydligt i det lekpedagogiska arbetet. Pappan/maken dödades i kriget. Migrationsverket har gång på gång skjutit upp beslutet vilket inneburit att familjen pendlat mellan hopp och förtvivlan.

Att Sverige inte ska kunna ge denna svårt utsatta barnfamilj skydd i form av asyl är dåligt, mycket dåligt!

Läs under den konstiga adressen på twitter!

4-åringen, iförd knallblått regnställ, kom glatt inhoppande i hallen till lekrummet. Litet syskon och en totalt slutkörd pappa var med. Han somnade i besökssoffan direkt. Mamman är fortfarande på sjukhuset, mycket illa däran. Barnen gråter efter mamman och vill inte gå till förskolan, det enda som lockar flickan är när de ska åka till lekrummet. Det är hennes guldkant i tillvaron just nu. Nu har vi bokat in ett telefontolkat samtal, pappan och jag. Familjens situation är mycket svår. Hos mig blir det också svårt eftersom det lilla syskonet far runt i lekrummet som en tornado. Vi måste planera arbetet tillsammans.

Flickan hade i alla fall roligt idag, kladdade loss lite med leklera och lim! Härligt att se att hon kan, och törs, skoja med mig. Då glittrar hennes ögon. Hon vet nu att allt ska inte tas bokstavligt, man kan skoja med varandra också. En viktig kunskap.

Jag talade på Familjecentralen i Söderhamns 10-årsjubileum i går. Länets familjecentraler var inbjudna och ett knappt 100-tal hade infunnit sig. Det är alltid tacksamt att tala om barns lek, vi har alla en relation till lek.  

På tisdag ska jag föreläsa på Malmö Högskola.

Flickans pappa berättade på knagglig svenska hur gott lekpedagogiken gjort hans lilla flicka. Det märker jag också men inser att det är en lång väg att gå, hur långt vi hinner vet ingen eftersom familjen fått 2 negativa besked. Flickans mamma är svårt sjuk och fn. inlagd på sjukhus. Men flickan är glad under lekstunderna, nu har hon hittat på en lek där vi ska ”smyga” på pappan. Han sitter med i lekrummet. Vi 2 smyger och överraskar pappan. Hon skrattar högt när pappa blir ”rädd.” Och pappan leker med i den leken. Heder åt honom! Ibland undrar jag vad föräldrar tänker om en tant som smyger omkring och hukar sig bakom stolar och ”tror” att hon inte syns. Men föräldrar ser att barnen har roligt och att effektern av lugn och glädje består under veckan mellan lektimmarna!

Så här minns den 7-årige pojken båten de flydde med. Den såg ut så här och gick  till Sverige. Då lyste solen varm och gul och vattnet var klargrönt!

En 7-årig flickas bild av sin familj. Som betraktaren förstår så behöver denna flicka stöd i sin utveckling.  Informationen jag fått är att flickan är utvecklingsstörd men det är inte så självklart. Familjen är romer som levt ett mycket svårt liv, delvis kringflackande i Europa.

Sponsrad  och designad av Ryter kommunikationsbyrå, Bollnäs

Vilken familjedag det blev! Tack till er alla, barn, föräldrar, ledarna Theo och Marcus, och alla på badhuset som tog så väl emot oss. Barn och vuxna men olika kulturella bakgrunder träffades till lek, fika, pizzakalas och bad på äventyrsbad. Vi var först ute i skogen och hade turen att få se en söt huggormsunge. Såg ut som en mönstrad blyertspenna. Spännande! Äventyrsbadet var nog ändå höjdpunkten, tror jag. Vi var alla trötta och nöjda med dagen.