Flickans pappa berättade på knagglig svenska hur gott lekpedagogiken gjort hans lilla flicka. Det märker jag också men inser att det är en lång väg att gå, hur långt vi hinner vet ingen eftersom familjen fått 2 negativa besked. Flickans mamma är svårt sjuk och fn. inlagd på sjukhus. Men flickan är glad under lekstunderna, nu har hon hittat på en lek där vi ska ”smyga” på pappan. Han sitter med i lekrummet. Vi 2 smyger och överraskar pappan. Hon skrattar högt när pappa blir ”rädd.” Och pappan leker med i den leken. Heder åt honom! Ibland undrar jag vad föräldrar tänker om en tant som smyger omkring och hukar sig bakom stolar och ”tror” att hon inte syns. Men föräldrar ser att barnen har roligt och att effektern av lugn och glädje består under veckan mellan lektimmarna!