4-åringen, iförd knallblått regnställ, kom glatt inhoppande i hallen till lekrummet. Litet syskon och en totalt slutkörd pappa var med. Han somnade i besökssoffan direkt. Mamman är fortfarande på sjukhuset, mycket illa däran. Barnen gråter efter mamman och vill inte gå till förskolan, det enda som lockar flickan är när de ska åka till lekrummet. Det är hennes guldkant i tillvaron just nu. Nu har vi bokat in ett telefontolkat samtal, pappan och jag. Familjens situation är mycket svår. Hos mig blir det också svårt eftersom det lilla syskonet far runt i lekrummet som en tornado. Vi måste planera arbetet tillsammans.

Flickan hade i alla fall roligt idag, kladdade loss lite med leklera och lim! Härligt att se att hon kan, och törs, skoja med mig. Då glittrar hennes ögon. Hon vet nu att allt ska inte tas bokstavligt, man kan skoja med varandra också. En viktig kunskap.