Nu har jag träffat en ny klient, 4 år. Barnet och familjen har flytt från en av de länder som dragits med i den sk. arabiska våren. Barnet såg sig storögt omkring i lekrummet, det var lite överväldigande med alla leksaker, sandlåda och färger. Barnet valde sandlådan där det satt en lång stund, öste sand fram och tillbaka mellan olika pytsar, ibland sattes pytsarna med sand in i ”ugnen.” Barnet blev allt mer avslappat och lugnt vilket kanske bidrog till att det släppte sig flera gånger. Det är inte så ovanligt, jag tolkar det som avspändhet och ro. Efter hand lämnade barnet sandlådan och satte sig vid dockskåpet. Det blev en ovanlig möblering, möjligen hade barnet inte sett varken dockskåp eller ett hus möblerat som vi är vana. Vi hjälptes åt, naturligtvis utan att jag visade ”hur det ska vara.”  Initiativet var barnets men jag tipsade lite hur man kunde lägga filtar och kuddar i sängen, hur mammadockan kunde sitta i soffan och annat.

Att se och få vara med i en begynnande lekutveckling känns stort! Ett steg mot mognad och lärande, mot en social och motorisk utveckling, mot  insikter om samförstånd och turtagning. Mot ett värdigt liv!

Det är allt bra mycket bättre att göra en vampyr i lera än att själv försöka vara en. På den här vampyren ser vi hemska blå huggtänder och gröna bistra ögonbryn. Barnet var mycket nöjd över sitt alster. Sannolikt symboliserar det ilska, rädsla och kanske besvikelse. Men det är så mycket mer hanterbart i lekens/ skapande form. Ingen kommer till skada och barnet själv behöver inte känna ånger över att tillfogat någon annan skada.

Även i Kosovo börjar hösten märkas av.  Särskilt familjen med 4 barn behöver hjälp! Lite varmare kläder till barnen 2, 4, 6 och 8 år gamla.  Skostorlek 24, 28, 30 och 32. Jag skickar kläderna i postpaket till Kosovo.  Pengar behövs också till mat, läkarbesök och mediciner.

SISU Idrottsutbildarna, bg 300-9669 märk talongen ”Kosovo”. Det känns bra med en annan organisation som tar emot ev penninggåvor, där garanteras korrekt förfarande med revisor och öppen redovisning. Insamlingen är öppen till jul och pengarna skickar jag med Western Union.

I lördags hade jag bjudit in till den traditionella höstdagen för mina lekklienter med familjer och Pojkprojektet/Lillasyster med familjer. Ca 35 personer i olika åldrar och modersmål, samlades vid Hällåsen, Söderhamns friluftsanläggning. Där ledde Theo och Oscar lekar för alla, så väl planerade lekar så alla kunde delta och hade roligt. Efter en kortare skogspromenad bjöds på korv. Sen var det dags för höjdpunkten, dvs Äventyrsbadet. Föräldrar och barn badade, fikade och trivdes! En av småtjejerna sa, när hon hämtade glass: Det här är rena lyxlivet det, Laila! Det är ju en av mina förhoppningar att alla ska känna sig välkomna och uppskattade till denna dag som för alla deltagare är helt gratis!

Min 5-åriga klient går verkligen framåt i sin lekutveckling. Nu har vi kommit till rollek efter att ha utforskat färger och tejp. Fortfarande är det lite svårt att hantera tejpen som fäster bara på EN sida. I dag lekte barnet det upplevda, kan jag anta. Dockan blev nogsamt undersökt, ”doktorn” lyssnade på hjärtat och gav patienten sprutor. I leken kan barnet prova på hur det är att vara en doktor som får bestämma att man ska ha spruta! Och patienten får finna sig!

Ingen svårighet att avsluta lektimmen längre, nu litar barnet på att vi ses på samma plats om en vecka.

I dag har jag haft besök av en fotograf som fotat min lekmottagning, leksakerna och mig för ett ganska nytt magasin som heter just Good News Magazine. Tidningen gjorde en lång telefonintervju härom veckan. Känns väldigt hedersamt att räknas som en god nyhet!

Alla behöver vi, likt solrosen, ett stöd i livet! (Obs! stödpinnen bredvid blomman)

Hej leyla jag är nedja här varje natt o varje dagarna som går blir värre o värre alla menniskor säger att till 25 det kommer o bli krig o mitrovica varje dagarna 45 menniskor dör i krig dom dödar sig mellan varandra jag kan inte sova jag är mkt rädd att jag ska dör jag har hela mitt liv framför mig  varje dag i tv dom visar vad det händer o många menniskor rymmer men jag vet inte vart. vad kan jag göra?jag vill inte dör

Att se min klients glädje och stolthet över att ha gjort en röd anka i leklera  gör mig också glad också.