Nu har jag träffat en ny klient, 4 år. Barnet och familjen har flytt från en av de länder som dragits med i den sk. arabiska våren. Barnet såg sig storögt omkring i lekrummet, det var lite överväldigande med alla leksaker, sandlåda och färger. Barnet valde sandlådan där det satt en lång stund, öste sand fram och tillbaka mellan olika pytsar, ibland sattes pytsarna med sand in i ”ugnen.” Barnet blev allt mer avslappat och lugnt vilket kanske bidrog till att det släppte sig flera gånger. Det är inte så ovanligt, jag tolkar det som avspändhet och ro. Efter hand lämnade barnet sandlådan och satte sig vid dockskåpet. Det blev en ovanlig möblering, möjligen hade barnet inte sett varken dockskåp eller ett hus möblerat som vi är vana. Vi hjälptes åt, naturligtvis utan att jag visade ”hur det ska vara.”  Initiativet var barnets men jag tipsade lite hur man kunde lägga filtar och kuddar i sängen, hur mammadockan kunde sitta i soffan och annat.

Att se och få vara med i en begynnande lekutveckling känns stort! Ett steg mot mognad och lärande, mot en social och motorisk utveckling, mot  insikter om samförstånd och turtagning. Mot ett värdigt liv!