Nu har jag ägnat några tidiga morgontimmar till det bästa sättet för mig att reflektera över upplevelser och tillvaron, för mig betyder det skogspromenad. Jag hoppas alltid på ett spännande möte, älg eller björn, men det inträffar sällan. I dag hörde jag domherrens vemodiga vissling, talgoxars ”tjottrande” och en flock stjärtmesar. Att se naturens växlingar, som upprepas kontinuerligt och förutsägbart ger ett ”staket” för mig, något att stöda mig på även om tillvaron kan te sig rörig. Egen sorg och känslan av tillkortakommanden faller på plats, livet innehåller även dessa ingredienser. Men tid behövs för att få struktur på tillvaron.