Vår son Igor kom till Sverige med stora psykologiska problem. Han hade svår stress och var rädd för alla i sitt hemland. Han nekade att sova ensam, han gråta ofta utan orsak. Han till och med slutade att våga gå på toaletten ensam. Han hade slutat att skratta och vara glad. När vår son fick komma till Laila blev det bra resultat. Han vågade stanna i skolan utan sina föräldrar, han blev mindre rädd, han återfick skrattet och glädjen. Hon har blivit för Igor den äkta vännen som Igor kan anförtro sina hemligheter och problem. Laila Lindberg gör Igors psyke allt bättre och bättre. Lailas metod är unik och vi tackar henne för hennes verksamhet.

Vänliga hälsningar från Igors familj.

I går mötte jag ytterligare en ny liten klient. Hon är 4 år och söker asyl tillsammans med sin familj. Dessa magiska möten som sker när man liksom ”förstår” varandra. I blicken finns både nyfikenhet och rädsla. Vem är du? Törs jag lita på dig? Möjligen uppfattade hon att båda föräldrarna litar på mig och att det är OK från föräldrarna att flickan leker och har roligt. Trots att familjen har det så svårt. Hon, likt många andra barn som inte haft tillgång till någon form av förskolepedagogik, var helt uppslukad av vattenfärger och tejpen! Tejp som man kunde klippa med denna mystiska pryl saxen, och sätta fast både på papper och sig själv. Och vattenfärger i klara kulörer! En ny värld liksom öppnar sig för barnet, möjligen blir livet lite mer färgglatt när man upptäcker färger! Det är alltid en härlig känsla att få bidra till glädje för ett så illa faret barn, som sett och hört saker som inte finns i vår tankevärld.

Nu har jag ägnat några tidiga morgontimmar till det bästa sättet för mig att reflektera över upplevelser och tillvaron, för mig betyder det skogspromenad. Jag hoppas alltid på ett spännande möte, älg eller björn, men det inträffar sällan. I dag hörde jag domherrens vemodiga vissling, talgoxars ”tjottrande” och en flock stjärtmesar. Att se naturens växlingar, som upprepas kontinuerligt och förutsägbart ger ett ”staket” för mig, något att stöda mig på även om tillvaron kan te sig rörig. Egen sorg och känslan av tillkortakommanden faller på plats, livet innehåller även dessa ingredienser. Men tid behövs för att få struktur på tillvaron.

Det känns som att intresset för stödinsatser även till traumatiserade yngre barn, alltså förskolebarn, växer. Visserligen rörde dagens utbildningsdag flyktingar i alla åldrar men av alla frågor tydde ändå på ett stort och seriöst intresse för utsatta barn. 425 deltagare och 75 fick hänvisas till ett senare tillfälle.

I dag har Läkande Lek haft sin andra, årligt återkommande konferens på Högbo Nya Herrgård. I den deltog ”mina” lekpedagoger, ett antal chefer samt gästföreläsaren Leif Strandberg. På förmiddagen talade vi om metod och förhållningssätt och ett antal fallbeskrivningar. På eftermiddagen föreläste Vygotskijexperten, psykologen och författaren Leif Strandberg. Det blev en helt igenom lyckad dag, tack till er alla som deltog!

I morgon är det en länsövergripande utbildningsdag kallad Möte med traumatiserade flyktingar.  425 personer kommer att delta. Min föreläsning heter Den läkande leken där jag talar om den icke verbala mötet med yngre barn.

I går tog jag emot mina lekklienter igen. Jag träffar dem individuellt för att skapa förtroende och tillit. Många av dem kan jag så småningom slussa vidare till mina gruppverksamheter Pojkprojektet och Lillasyster.

Tidigare i veckan har alla Playing for changes sociala entreprenörer träffats i Stockholm, roligt att träffa kolleger och ledningen för P4C.

Nu har jag träffat en ny klient, 4 år. Barnet och familjen har flytt från en av de länder som dragits med i den sk. arabiska våren. Barnet såg sig storögt omkring i lekrummet, det var lite överväldigande med alla leksaker, sandlåda och färger. Barnet valde sandlådan där det satt en lång stund, öste sand fram och tillbaka mellan olika pytsar, ibland sattes pytsarna med sand in i ”ugnen.” Barnet blev allt mer avslappat och lugnt vilket kanske bidrog till att det släppte sig flera gånger. Det är inte så ovanligt, jag tolkar det som avspändhet och ro. Efter hand lämnade barnet sandlådan och satte sig vid dockskåpet. Det blev en ovanlig möblering, möjligen hade barnet inte sett varken dockskåp eller ett hus möblerat som vi är vana. Vi hjälptes åt, naturligtvis utan att jag visade ”hur det ska vara.”  Initiativet var barnets men jag tipsade lite hur man kunde lägga filtar och kuddar i sängen, hur mammadockan kunde sitta i soffan och annat.

Att se och få vara med i en begynnande lekutveckling känns stort! Ett steg mot mognad och lärande, mot en social och motorisk utveckling, mot  insikter om samförstånd och turtagning. Mot ett värdigt liv!

Det är allt bra mycket bättre att göra en vampyr i lera än att själv försöka vara en. På den här vampyren ser vi hemska blå huggtänder och gröna bistra ögonbryn. Barnet var mycket nöjd över sitt alster. Sannolikt symboliserar det ilska, rädsla och kanske besvikelse. Men det är så mycket mer hanterbart i lekens/ skapande form. Ingen kommer till skada och barnet själv behöver inte känna ånger över att tillfogat någon annan skada.

Även i Kosovo börjar hösten märkas av.  Särskilt familjen med 4 barn behöver hjälp! Lite varmare kläder till barnen 2, 4, 6 och 8 år gamla.  Skostorlek 24, 28, 30 och 32. Jag skickar kläderna i postpaket till Kosovo.  Pengar behövs också till mat, läkarbesök och mediciner.

SISU Idrottsutbildarna, bg 300-9669 märk talongen ”Kosovo”. Det känns bra med en annan organisation som tar emot ev penninggåvor, där garanteras korrekt förfarande med revisor och öppen redovisning. Insamlingen är öppen till jul och pengarna skickar jag med Western Union.