Näringslivet A och O

Avgörande för ungdomar att komma på rätt köl är en nära och långsiktig kontakt med näringslivet. Jag var tvungen att på något sätt knyta band med svenskt näringsliv.

Hur?

En artikel i tidningen Tara gav mig namnet Dariush Ghatan.

Jag tänkte – honom måste jag träffa.  

Hur sjutton skulle det gå till? Varför skulle han vilja möta en lärare från Umeå, tänkte jag.

Jag tordes skicka ett mail:

 Jag är lärare i Umeå. Jag har något viktigt att få berätta. Vill du ta dig tid och lyssna?

November 2007 satte jag mig på flyget. Dödsnervös berättade jag. Dariush lyssnade. Och som han lyssnade! Han förstod allt och lovade att engagera sig för På rätt köls ungdomar. Dariush och hans företag Googol har sedan dess funnits med som en mycket viktig partner i utvecklingen av På rätt köl.

Dariush Ghatan och Googol blev den tidiga länken mellan näringslivet och På rätt köl.

Det var också han som presenterade mig för en annan framgångsfaktor:

Sara Damber.

Lekfullhet satte fart

Cecilia tände en eld inom mig.

Gör något. Nu.

En ide’ gror – låt Cecilia bygga något stort. Tillsammans med andra. En stor segelbåt att få segla iväg med. Ett äventyr som gör henne självständig, stolt och stark.

Och glad.

Det skulle bli många som tyckte jag var tokig. Ganska snart kröp deras egen misstro till Cecilia fram. Ungdomarna skulle misslyckas. Aldrig lyckas. Många av tvivlarna var lärare och socialarbetare!

Hösten 2007 tar jag kontakt med chefsdesignern Jonny Johansson på Acne. Inför visningen av vårkollektionen får jag vara med då han och stylisten Mattias öser på med kreativitet och lek. En kort skinnjacka stämmer inte. Något är fel. Jonny knövlar ihop den, stampar och hoppar på den. Vecklar ut den. Så ja. Cool och sexig. Enkelt.

Själv satt jag bara och njöt. Wow, så här ska det gå till.

Vi tre äter middag tillsammans.  Jag berättar om Cecilia och min ide’.

Deras svar – Kör! Låt inte någon stoppa dig. Go bananas!

De orden kommer jag alltid att minnas.

Tack Jonny och Mattias!

Mötet gav kraft

En lärares vardag består av möten. Möten med unga människor som ofta skapar svar du aldrig någonsin trodde att du skulle fråga efter.

Vissa möten gör ont. Rysligt ont.

Våren 2006 mötte jag en elev. Vi kan kalla henne Cecilia. Hon hade en problematisk livssituation. Den traditionella skolan hade inte verktygen att hantera hennes sociala fobi och tillslut tvingades hon till isolering. Utan vänner och skola. Sakta tappade hon glädjen av att få leka och leva. Av någon anledning gav hon gav mig äran att få pröva att vara hennes lärare.

Sakta gick vi framåt.

En dag vid havet frågade jag

Cecilia, har Du någon tro på framtiden?

Hon svarade

Nisse, hur ska jag kunna ha en tro på framtiden. Ingen har någonsin trott på mig.

Hennes svar smärtade.

Jag kunde antingen skaka av mig smärtan, eller, vördsamt bevara den och använda den som kraft till att skapa något nytt. Jag valde det senare.

Efter fyra års hårt arbete kunde jag i maj öppna dörrarna till en ny utbildningsmodell anpassad till ungdomar likt Cecilia. Den går under namnet På rätt köl. www.parattkol.se

I morgon kommer eleverna. De är förväntansfulla.

Jag med.

//Nils