Mötet gav kraft

En lärares vardag består av möten. Möten med unga människor som ofta skapar svar du aldrig någonsin trodde att du skulle fråga efter.

Vissa möten gör ont. Rysligt ont.

Våren 2006 mötte jag en elev. Vi kan kalla henne Cecilia. Hon hade en problematisk livssituation. Den traditionella skolan hade inte verktygen att hantera hennes sociala fobi och tillslut tvingades hon till isolering. Utan vänner och skola. Sakta tappade hon glädjen av att få leka och leva. Av någon anledning gav hon gav mig äran att få pröva att vara hennes lärare.

Sakta gick vi framåt.

En dag vid havet frågade jag

Cecilia, har Du någon tro på framtiden?

Hon svarade

Nisse, hur ska jag kunna ha en tro på framtiden. Ingen har någonsin trott på mig.

Hennes svar smärtade.

Jag kunde antingen skaka av mig smärtan, eller, vördsamt bevara den och använda den som kraft till att skapa något nytt. Jag valde det senare.

Efter fyra års hårt arbete kunde jag i maj öppna dörrarna till en ny utbildningsmodell anpassad till ungdomar likt Cecilia. Den går under namnet På rätt köl. www.parattkol.se

I morgon kommer eleverna. De är förväntansfulla.

Jag med.

//Nils